Odenslunda, The event from Hell
(Tillbaka)

Odenslunda skola hade medeltidstema och ville ha tornerspel. Vi ställer upp och tänker att det blir en lagom mjukstart inför säsongen.. Pah! Vilken blåsning! Det var inte många rätt där inte, men publiken var störtlycklig...

Vad var det då som gjorde Odenslunda till evenemanget vi vill glömma?

Tja, var ska vi börja? Vår speaker upphör att existera, så Andreas (Bredkäft) gör en akutinryckning. Antalet väpnare är lågt, och inte blir det bättre av att Conny (för dagen stuntman) ringer och meddelar att dom har krockat vid Rotebro och polisen vill tvinga dom till sjukhus för koll... Till saken hör att i bilen befinner sig också en av väpnarna samt ett par andra medhjälpare, och min tornerhjälm... Detta var ca 20 minuter innan det var dags att gå in på arenan. Snabb lösning krävs: Vi skickar bud (läs: Elisabeth i lånad bil) till olyckplatsen för att hämta hjälmen och den anländer precis i tid.

På banan är vi fem ryttare, jag på Rajen, Patric på Magnum, Sussie på Wesley, Anna på Molly och Lasse på Kurre. Anna och Lasse gör sin första föreställning med Nordic och Molly gör sitt första framträdande på arenan. Det visade sig att stackars Mollys nerver inte riktigt klarade trycket och det bidrog inte direkt positivt till dagen.

Ok, nu är spelet igång, då brukar det ju flyta på.. Pah! Pah! säger jag bara en gång till, det trodde ni va? Det visar sig snabbt att majoriteten av hästarna bara vägrar befinna sig på den bortre halvan av planen... Kul, kul fyra hästar på ena sidan och en på den andra. Ok, snabbt beslut; alla rider från samma sida. Allmän kalabalik innan ordning uppstår (nåja, allt är relativt).

Första grenen, vi inleder med att Wesleys träns går sönder, akut reparation på plats genomförs. Det bor sannolikt ett monster på andra sidan rännarbanan då hästarna absolut inte på några som helst villkor har någon som helst lust att lämna kompisarna och gå i närheten av andra änden. Man ska nu inte klandra dom, vi var nog alla så nervösa och uppjagade att vi knappast gav dom någon trygghet.

Spelet fortsätter, jag tappar schabraket och Rajen trampar stora hål i det, Patric landar på "fel" ställe på sadeln och får ont i en delikat del av kroppen. Stuntmannen dyker inte upp. Färsk personal som sköter banan håller alldeles för lågt tempo och snabbt beslut tas att personen ifråga måste av banan innan någon rider över honom så stackars Johan D får ta hela ansvaret själv.

Ja, ni kan väl tänka er, det hela fortsatte och när spelet var slut var nog de flesta av oss beredda att packa ihop och åka hem, slänga utrustningen i första sopcontainer man passerar och sätta ut en annons på hästen... Och publiken älskade oss... Så vad vi än tyckte om eländet så gick det tydligen hem.

Och jodå, vår stuntman smet ifrån polisen och dök upp så småningom men så värst mycket stuntat blev det väl inte...

/Jennifer, minns med fasa i blicken