| Bilder | ||||||||||||||
| | (9 bilder)
| | (9 bilder)
| | (12 bilder)
| | (12 bilder)
| | (9 bilder)
| |
|
Om eventet För att vi skulle hinna med att resa allt som skulle upp bestämdes det att vi skulle börja packa lastbilen på onsdagen, så Bernhard satt och ringde runt ett par dar innan och kollade hur mycket folk som kunde hjälpa till då. Det slutade med att Bernhard och Martina började på morgonen, jag (Karin) slöt upp ett par timmar senare, fylldes på av Bredkäft och till sist Tomas, som kom i slutet av dagen. Vid det laget var lastbilen färdigpackad, men eftersom vi inte hade någon chaufför kunde vi inte åka ut med den. Istället packades Norrskenet i Kingen och kördes ut till Finsta, tyvärr var det för sent på dagen för att börja resa något så vi åkte hem och sov. Klockan åtta nästa morgon åkte lastbilen och två personbilar med totalt åtta personer ut och började resa läger. Under dagen så anslöt sig fler personer, och på kvällen var alla tält resta. Fredagen gick segare, ett par personer som jobbat under torsdagen var trasiga, och den strålande heta solen gjorde att allting gick på halvfart. Lägret stod klart på kvällen iallafall. Lördagen inleddes med strålande väder och halvpanik för att få el till ljudanläggningen på tornerbanan när lägret öppnades klockan tio. Det löste sig fint iallafall. Klockan elva startade det första tornerspelet. Jens Knudsen speakade, och presenterade familjerna Tamworth och de Gournai för publiken. Familjen Tamworth bestod av Gröna faran, Svarta korpen och Silverbocken. Familjen de Gournai bestod av Vargarnas furste, Neptuns försvarare och Lill-Klas från Tuna by. Nordics egen gycklargrupp Spe, bestående av mig, Patric, Martina och Lillebror, gycklade för första gången ihop. Det förälskade paret, bestående av Therése och Uffe, promenerade sött över banan, hållande varandra i handen. Sen jungfrun plockats hem kom alla riddare in och hälsade publiken. Dock inte sir William of Tamworth, som lojt kom insläntrande efter att just ha vaknat. Det dyrbara priset i 'äkta' guld visades upp, och grenarna inleddes. Gycklarna tog sig in på och blev utkörda ifrån banan vid upprepade tillfällen. Martina gycklade sitt första spel, och gjorde succé när han bland annat fick en hel läktare med sig på att skrika efter blod. Jungfrun rymde planenligt, men hämtades återigen tillbaka. Under tiden passade Patric på att stjäla guldkedjan, allmänt uppskattat av alla barn i publiken. Något senare blev han nerriden av en av riddarna som tyckte att en lans skulle göra sig bra i Patrics bakhuvud, och då den förvirrade gycklaren verkligen inte såg något efter smällen som fått hjälmen att halka på sned promenerade han in i melonstolpar och annat intressant innan Micke med viss möda och stor publikuppskattning fick av hjälmen. Ännu något senare upptäcker man att det är han som är tjuven, och han släpas över banan som straff. De bägge familjerna, som beskyllde varandra för stölden, ville vardera återupprätta sin ära och skickade en riddare från varje sida för att göra upp. Vargarnas furste vann storslaget över Svarta korpen, och fick både häst och jungfru och de red iväg i solnedgången. Efter viss påtryckning från en besviken Maria fick det förälskade paret kyssas mitt på banan i de tre följande spelen. I ett av spelen träffade Uffe så klockrent på Lasses hjälm så att ringbrynjan gick in ovanför ögonbrynet och gjorde illa honom. När Bernhard fightades mot Johan D träffade han sköldbucklaren så hårt att metallen vek sig, med det lysande resultatet att Johan satt fast. Han fick inte ut handen. Segrarna delades mellan Vargarnas furste, Svarta korpen (som red sitt första spel utan andra missar än gycklarkudden), Gröna faran och Silverbocken. Under lördagen var det en jämn ström med turister förutom under middagstid, troligen beroende dels på att folk var hemma och åt, och på att Birgittaspelen hölls då. Söndagen regnade tyvärr bort, när det inte regnade på riktigt var det så hög luftfuktighet att allting blev genomblött ändå, både det som låg öppet och det som låg under tak, tack vare den kalla vattendimman. De enda uppehållen under dagen var under tornerspelen vid elva och nitton, tack och lov. Tyvärr stannade de flesta turisterna hemma den dagen, och jag kan inte klandra dem för det. Dock hade vi tillgång till en rymlig bastu, det var räddningen för många frusna fötter den kvällen. När vi skulle rodda klockan tio på måndagen var vi sju personer. I ett stadigt tempo revs lägret, och fram emot eftermiddagen var vi ganska less på alltihop och började fundera på att bränna rasket. Efter en smula eftertanke bestämde vi oss för att det inte var så intelligent, utan fortsatte riva. Laila och Tez var tvungna att åka vid sjutiden, och så var vi bara fem gubbar kvar. Påminner lite om tio små negerpojkar. Klockan tio på kvällen var lastbilen och Kingen så fulla de bara kunde bli, kvar på gräset låg då en bordsskiva och några pallkragar som verkligen inte fick plats. Då åkte vi hem. Under tisdagen var vi några fler igen när vi skulle packa ur lastbilen. Dock var vi lite skeptiska till att våga röra någonting, av rädsla för att allt skulle komma farande på en gång, men det löste sig när vi började plocka. Bernhard och Laila ska ha en stor eloge för att de, i spöregn, åkte ut till Finsta efter vi var klara med lastbilen för att hämta det som var kvar, samt frakta undan soporna som stod kvar. Tack också till de som höll i roddarmaten, och tack till Göran med personal. Ni är änglar, hela bunten, och lagar j***igt god mat. Har jag glömt något? Hör av er! /Karin |
|
Citat och annat |