Vad är en riddare?

Riddarna var i grund och botten en krigarklass som var tungt rustade och stred från hästrygg. Det var i början främst unga män från lågadeln som blev riddare, men med tiden kom det att utökas eftersom riddarna var väldigt effektiva i strid.

En riddare började sin karriär runt sju års ålder som ”sven” och tränades i vapenföring och etikett vid ett hov. Runt fjorton kunde denne sven bli antagen som väpnare åt en riddare. Runt tjugoårsåldern hade han lärt sig tillräckligt för att bli dubbad till riddare. Det var dock inte säkert att det blev så; Bo Jonsson Grip förblev väpnare fram till sin död, trots stora egendomar och flertalet ämbetsposter.

Även om det oftast var adelsmän som dubbades till riddare så var titeln inte bunden till adeln. I Sverige var det frälse som kunde bli riddare, d.v.s. de som ägde egen mark och kunde ställa upp med med häst och ryttare vid krig. En rik bonde kunde med andra ord bli riddare.

Idag dubbas inga riddare knutna till kungamakten; istället sker dubbningarna inom olika riddarordnar. Riddarordnarna växte fram i takt med att riddarnas roll på slagfältet blev mindre viktig.

Du kan läsa mer om riddare, ordensällskap, hur det medeltida riddarväsendet föddes och förändrades och mer i denna PDF av professor i historia Dick Harrison.

Tornerspel

För att träna inför riktiga slag började riddarna runt 1000-talet att anordna låtsasslag. På en stor yta red två lag runt och stred mot varandra. Besegrade riddare blev fångar och fick lösas ut mot en summa pengar. Med tiden ändrades dock formerna för tornerspelen och snart blev det en publiktillställning med rännarbana och uppvisningar, precis som de vi fortfarande syslar med idag. De olika grenarna var till för att öva på olika stridsmoment, men också för att visa upp sin skicklighet.

På grund av den stora mängd skador och dödsfall som förekom så började man använda trubbiga vapen och andra sätt att slåss. T.ex. började man använda brytlansar för att markera träffar istället för att stöta folk ur sadeln. Rustningarna genomgick också förändringar och vissa delar – särskilt hjälmar och armar – blev stelare för att undvika skador.

Idag är det flera grupper som sysslar med tornerspel i Sverige. Det som kännetecknar Nordic Knights är dels att vi använder riktig utrustning istället för stickade brynjor och glasfiberrustningar, men också att vi aldrig har manus på våra kamper utan tävlar mot varandra på riktigt (på ett vänskapligt vis, förstås). Vi i Nordic Knights är alla medeltidsintresserade i grund och botten och även om säkerheten alltid kommer först så vill vi hellre få den säkerheten från handsmidd plåt än från moderna material.

Lite allmän info om tornerspel i detta Youtubeklipp (engelskt tal, ingen svensk text):