Tänk dig en skön sommardag. Du sitter på en soluppvärmd läktare tillsammans med en massa andra förväntansfulla människor och väntar på de tornerspel som du hört så mycket om. Några färgglada gycklare springer omkring på banan och lockar till skratt med sina galna upptåg, men alla vet vad man egentligen väntar på. Plötsligt fylls luften med ljudet av trummor, och vid den bortre änden av banan blir riddarnas fanor synliga. Människorna omkring dig håller nästan andan inför det mäktiga och värdiga intåget, och du märker att du själv har lutat dig fram för att se bättre. När musiken når sin kulmen har alla riddare kommit in på banan, och på en given signal fäller de sina fanor och hälsar publiken. Spänningen släpper och alla brister ut i en väldig applåd, som följer riddarna när de delar på sig och skrittar till varsin sida av banan. 
Riddaren ska med lans träffa en tämligen liten sköld monterad på en svängarm, samtidigt måste han vara beredd att ducka för det tunga ekklotet som sitter i en kedja på andra armen.
Riddaren ska med spjut i full fart plocka upp en liten kudde (15x15 cm) placerad på marken och få med sig den till banans andra ände. Medeltidens motsvarighet till denna gren var när riddarna efter en strid städade slagfältet från avhuggna huvuden.
Riddaren ska nu med spjut plocka en, två eller tre ringar (beroende på banan) i varierande storlekar som hängts upp med ett visst mellanrum. Gäller det bara en ring brukar riddaren själv välja vilken storlek han känner att han klarar, och är det flera ringar med i grenen är de bortre ringarna mindre än de främre.
En hästburen riddare ska slå ut en motståndare på marken med ett skarpslipat svärd. Motståndaren utgörs av en stolpe med ett kålhuvud alternativt en melon på toppen. Riddarna behöver inte nödvändigtvis använda svärd, utan kan också nyttja yxor, lysernhammare och andra saker. Om publiken har tur kan de få se hur en alltför kaxig gycklare får ställa sig på banan med kålhuvudet placerat på sitt eget huvud...
Som föregående fast med ett spjut istället för svärd. Motståndaren består i det här fallet av frigolit.
Detta är den gren som kommer närmast medeltidens tornerspel. Två riddare rider an mot varandra, och det gäller att splittra lansen mot motståndarens sköld. Denna gren är bland det svåraste och farligaste vi visar upp, och alla riddare har rustningar som är byggda för att klara av de kraftiga stötar som det trots allt blir.